till alla er som tror på mig.

i hela sitt liv har man försökt att vara någon speciell. anpassa sig efter vad andra tycker och tänker. man ville alltid vara den som blev tillfrågad om man skulle träffas för det var ju ganska häftigt, speciellt om det var en populär person. idag när jag är 18år måste jag inte göra mig speciell för att impa på folk. jag bryr mig inte om det är jag som frågar om vi ska träffas, så länge det inte bara är jag som gör det jämt.

jag känner och umgås med dem mest underbaraste personerna, och de är dem underbaraste för att de passa mig och accepterar mig som den jag är. de insperar mig att fortsätta kämpa, att vara den jag är och en massa mer. det är pågrund av er som jag tror på riktigt vänskap. för er kan jag berätta mina djupaste drömmar utan att ni skrattar. jag kan berätta om mina problem och ni försöker alltid att förstå. om jag gråter är ni där för att trösta mig. om jag är glad är det oftast för ni gör mig glad. det är okej att tvivla ibland, för inget är perfekt. men det har inte spelat någon roll hur många gånger jag har tvivlat, för att efter regnet kommer sol. en för alla, alla för en.

jag älskar er alla.